@Systrarnaboktokiga på Instagram 28 december 2022:

Man kastas in i handlingen direkt. Karaktärerna är mycket intressanta att följa. Blev överaskad av hur bra gestaltade de var. Även miljöbeskrivningarna är mycket detaljrika och målande. Gillar hur handlingen vänder och byter inriktning emellanåt, man blir överaskad. Mycket intressant. Dock är den lite smårörig emellanåt. Språket är lite små rörigt, annars helt okej. Slutet känns mycket genomtänkt och skickligt uppbyggt. En mycket spännande och välskriven bok.

Boken får 4/5 utav mig
📚📚📚📚

Läsarröster (december 2022):

“Bra språk! Jag gillar din egna stil med lagom mycket inslag av talspråk för att få en tät och snabb känsla i berättandet.”

“Din bok som vi gav min pappa i present på fars dag slukade han omgående och han tyckte den var grymt bra!”

“Och mitt i detta kommer en mening om t.ex. att Vincents megalomani hjälpte honom att gå vidare. Jag tycker att detta är viktigt att ha med och det gör att det inte känns som att du bara beskriver ditt eget drömjag”

Provläsare och lektörer (2022):

“En mycket spännande, brutal och ganska ångestladdad historia med trovärdiga karaktärer.”

“Det som ger romanen extra krydda är författarens träffsäkra humor, som oftast uttrycks genom karaktärernas tankar och dråpliga kommentarer.”

“En välskriven kriminalroman, där dynamiken mellan karaktärerna Vincent och Maximilian känns klockren.

@davidarmini på instagram (våren 2022):

📖 Tonen är underhållande och ovanlig, och genomförd med finess och konsekvens.

Enda något liknande som jag kan komma på i färsk utgivning är antihjälten i @forfattarelowendahl dystopi-romaner i Linköping. Protagonisterna i bägge författares verk är emellanåt låååångt från den pk hjälte en oftast ser i utgivningen.

[...]

📖 Historien pressas ut väl långt i mitt tycke. Det är många karaktärer, scener som är utdragna, en hel del överförklaras. Berättartempot trillar därför ur synk med det rappa språket.

📖 För roligast är den skruvade stilen, nästan som en parodi på da Vinci-koden, med ett oavbrutet snärtigt och underhållande språk.

Vad sägs om citat som:

✍️ ”han hade svart bälte i härskarteknik och att köra över anställda hans främsta ledarstil”

✍️ ”Glasögonormarna på arkivet grät brillorna immiga”

✍️ ”Vincents megalomani var ett effektivt vaccin mot dräpande feedback.”

✍️ ”Alla trampade vatten som en svensexa i Vansbrosimmet.”

Dessa formuleringar är inte mindre än skitkul.

@monikathormann på Instagram (våren 2022):

Hej! Nu har jag läst ut din roman Föraktad blir fursten och jag kan bara säga att jag är imponerad. Vilket tempo och vilken intrig. Så smart och listigt. Vincents karaktär är härlig, vändningarna är överraskande och detaljerna precisa. Rappt språk med massor av härliga liknelser och metaforer (på något ställe blir de för många, men överlag härliga och ger en fin krydda.) och en humor som påminner mig om Håkan Nessers. Som lärare i 40 år gillade jag det skarpa ögat som analyserade skolans miljö. Men framförallt var boken mycket spännande. Jag ville verkligen läsa ut den. Härligt! Jag ser fram emot uppföljaren.

Bokluckan (våren 2022):

Det här är en blodisande och kuslig historia om brutalt våld och samhällets brister när det gäller att skydda utsatta ungdomar. Det väcker många tankar om varför unga människor begår grova brott och vad som kan ligga bakom. Boken behandlar många ämnen, inte minst hur skolans värld har utvecklats och hur traditionella krafter kämpar för att få vara kvar i en svunnen tid. Anders har själv erfarenhet av att vara gymnasierektor, vilket märks i handlingen. Vincent och Maxi är färgstarka huvudpersoner som har både sympatiska och motbjudande drag. Det finns många andra intressanta karaktärer i boken som beskrivs på ett sätt som levandegör deras personligheter. Det är en väldigt spännande bok med riktigt obehagliga händelser som känns nutida både i händelseförloppet och hur vardagen på en gymnasieskola ser ut.

Den känns tyvärr obehagligt aktuell just nu.

Annette Stolt (@Boknjutaren på Instagram, våren 2022):

Inledningen med det makabra mordet på rektorn är precis så där krypande obehagligt som ger förutsättningar för en riktig blandvändare. Brottsintrigen är väl uppbyggt och känns rätt i tiden.

Men tyvärr känns huvudkaraktärerna allt annat än moderna. Två upplåsta, självupptagna medelåldersmän som tror de är guds gåva till kvinnorna och har en förvrängd världsbild av sin egen förträfflighet och ser sig själva som universums medelpunkt. Det värsta är att de är väldigt verklighetstroget beskrivna men jag har fått nog av den typen av män. Jag behöver inte deckare med män som har ett uns av samma självbild som Putin och Trump. Total avsaknad av ödmjukhet hos Vincent och Maxi. Flera gånger måste jag pausa boken för jag orkar inte med dem och deras gubbiga jargong. Vissa kan nog uppfatta den som komisk och jag önskar att jag kunde hitta en ton av ironi i den och en ordentlig tvist som slår tillbaka på dem och låter mänskligheten vinna. Det är den önskan, den framväxande sympatin för gärningspersonen och den underliggande brottsintrigen som jag vill ha upplösningen på, som får mig att återvända till boken och inte sluta läsa.

Det här hade förutsättningarna för att bli en riktig bra deckardebut då den har stark väl uppbyggd brottsintrig, men den överskuggas och bleknar bort på vägen av de självupptagna huvudkaraktärerna. Nu när jag läst klart är jag riktigt kluven och vet inte om jag ska rekommendera den eller inte.

Fler läsaromdömen (2022):

“Personligen gillar jag valet av universitetet som miljö för handlingen.”

“Uppslaget, miljön och protagonisterna känns egensinniga och intressanta.”

“Feelgood-karaktärer i en brutal kontext.”

“En spännande berättelse med många färgstarka och intressanta karaktärer.”

Läsarröst på Twitter (2022):

Du, tack för en oerhört spännande bok. Jag gillar brytningarna mellan hybris och dåligt självförtroende i personbeskrivningen. Skickligt!

Och jag älskar miljöbeskrivningen! Den höjde din roman ytterligare ett snäpp. Jag anar att just det, blir ännu tydligare för Uppsalabor.

Tack för att jag fick några riktigt uppfriskande obehagliga timmar 🙂